Sömnlös natt pga. katt. Och när man rusar in i klassrummet 5 minuter försent för att tåget kom, sitter alla som stora frågetecken och en förvirrad tant säger åt oss att läsa något som ingen lyckas uppfatta. För vår finska psykologi lärare är sjuk och allt jag kan tänka på är sovmorgonen jag kunde ha fått. Sova, sova, min mjuka säng, sömn! Vi satte oss i hörnet och i väntan på bättre tider pratade vi om framtiden. Inriktningar, frågor och en del svar om vägval. Vilket val av väg ska man välja? Min väg? Mina val överskrider poängstrecket, är det okej?
Efter en mindre evighet var det dags för den andra, eller som de nu var, den första och den enda lektionen för dagen.(Inte helt fyskam). Bild var ämnet och potatistryck var uppgiften. (Lekskola hejhopp!) Färg överallt, klet och alldeles flammigt skrek mönstret på papperet KKKKKK! Krig, kill, knulla, katastrof, kokain, kyla, ko, kastanj och kotlett. Min besvikelse, misslyckande och självkritik, finner Jonte roande. Jag hatar potatis! Och min mage skriker efter mat. Kön till matkön var alldeles för lång. Köpa mat från Ica ville Lina. Men nej, dit är det långt, jag har inte tillräckligt med pengar och då måste vi sitta i en snöhög och äta. Vi skulle ju fika! Men då gör vi de. Men då får jag ingen mat! Men då äter vi? Men jag vill fika! Lite smått hysterisk och tjurig som en treåring som inte fått mat, var jag förvirrad och otroligt hungrig. Tillslut bjöd Lina mig på mat på Kåffe in. (Tack Lina). Men ve och fasa vad ser jag på vägen dit? Jo, längdskidor! Detta betyder att de snart är våran tur, våran otur, olycka, misslyckas att dölja mina förtvivlade känslor inför detta och Jonte finner också denna gång min olycka väldigt rolig. Jag vet inte om ja ska skratta eller gråta. Så jag tycker lite synd om mig själv och skrattar åt det.
Det blev en trevlig lunch +fika.
Melodin av teskedar och kaffekoppar. Ett dovt mummel i ett mysigt café. Toner av skratt och skvaller. Ett moln av tankar och förslag. Trivs jag i sällskapet med ett leende som vägrar försvinna från mina läppar.
Vandrar vidare. Nu lyckligare, obekymrad, mätt och glad. Hittar en lustig lapp, en hand av trä och finner en förlorad vän. Vandrar hemåt på snötäckta vägar i ett kyligt norrland. Och finner min väg… min väg hem. Hemma på min gata i stan. Ett gult hus med vita knutar snötäckta tak och gräsmattor. Nakna träd och en ensam snöflinga virvlar ned om landar på min kind. Och jag hittar min väg. Mitt val av väg.. och den leder hem.
1 kommentar:
Hörru, har du somnat från bloggen?
förresten så är kastanj en bra sak :)
Skicka en kommentar