Ja, hur var de nu igen?

Ja så var man här då, långt efter alla andra. Blog? Jo tillslut så lyckades man komma på nått namn ingen annan ville ha.

Ja nu har man tillslut lyckats. Efter ett psykiskt jobbigt sökande efter ett namn till bloggen. Han bli förbannad, trött, hungrig och redan less på sidan och på alla andra som redan tagit de som skulle bli mitt. Var nära på att ta ”allanamnvarupptagna.blogspot.com” de var ledigt iaf. Geggamojja (ett väldigt underskattat ord) var också upptaget till min förvåning. Inte för att de skulle bli Mitt bloggnamn, nej nej. Vad som skulle bli mitt, madeinsnow.

Känner mig lite efter i utvecklingen på den här fronten. Alla vana bloggare som redan fått sin publik och hyllande kommentarer. Vem skulle läsa min blogg? Fånga någon annans uppmärksamhet med slumpvalt utspridda bokstäver. Min dåliga grammatik och med mina egna tankar och förslag. Vem skulle läsa min blog?(blogg)? Eller hur var det nu igen?

Madeinsnow. Dramatisera och förvandla tankar, förslag och vardagliga händelser till ord. Kastar ut oförståeliga meningar med andra synonymer som krymper i sammanhanget. Tappar tråden och flyter iväg i mina egna tankar. Men vem vill läsa sånt?
Tänk stora ord som beskriver något jättebra, fantastiskt, underbart. Det var inte jag, men det är sånt man ska tala tyst om. Allt låter mycket bättre i tystnaden. Men jag längtar efter de där ljudet. Det som inte hörs. Ord är överskattade, inget ord stort nog att beskriva. Men jag skriver ändå. Tystnaden dånar i mina öron. Men det var inte jag. DET VAR INTE JAG!

Tjoller, svams och svammel, lögner, förakt och förvirring. Ja, en annan dag på nästa sida i boken och jag vet fortfarande inte någon annan utväg. Ett moln av tankar och förslag? Men vem skulle vilja läsa sånt? Vad jag tror och tycker. Vem vet, vem vet. Men ord är fortfarande överskattade, men jag skriver ändå.