Ångest. Varför blir de alltid så fel? Försöker klamra sig fast även om allt faller samman. Varför vara den man inte vill vara? Känner fortfarande lukten av nederlag.
Melodin av teskedar och kaffekoppar. Ett dovt mummel i ett mysigt café. Toner av skratt och skvaller. Ett moln av tankar och förslag. Trivs jag i sällskapet, med ett leende som vägrar försvinna från mina läppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar