vässa dina armbågar
och träng dig i kön
jag kände de i sidan
och i min avdomnade knän
medans den grå massan skyndar vidare
ansiktslösa varelser passerar mig på gatan
skynda långsamt, sa du till mig
och jag sprang i slowmotion
en knappnål genomborrade tystnaden
och jag skriker allt jag kan
varför hör du mig inte?
dagsljuset lyser med sin frånvaro i denna kyliga vinter utan snö
och de blir aldrig mer dag
gatlyktans sken på den aldrig förr så grå rännstenen
och med vässade armbågar och ömmande vrister sprang du genom natten
försöker min mage säga mig något?
för A är ju andra bokstaven i alfabetet!
skuggorna dansade bakom abstrakta ting
och fåglarna skrattade hånfullt
gömd i folkmassan av händer och fötter
snavandes framåt skyndar jag långsamt
jag står fortfarande längst bak i kön
dikt jag skrev november/december 2006
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar