Har varit väldigt frånvarande i blogskrivandet ett tag. Det har känts som jag inte har något att skriva även fast det har hänt så mycket. Jag saknar ord och jag orkar inte tänka. Vill bara känna, känna dom bra sakerna, dom där som fastnar.
Drömde en sån där dröm där allt är så verkligt men ändå inte. Så detaljerat och så äkta i den stunden. Omgivningarna så bekanta men förvrängda. Jag minns det där halsbandet och den där sopen jag fick i min hand. Dom sa: "Nu är det dags att städa upp den här planeten." Himmelen blev mörk och maten tog slut. Känner mig jagad och plötsligt står jag i en dusch med kläderna på och känner vattnet forsa över mig. Ser en silhuett utanför dörren och sen är det över..
Verklighetsflykt. Jag vill vara ditt allt.
