
Dagens låt: Frou Frou- Breathe In
I talk to you in codes
Jag orkar inte längre. godnatt
wondering down the same streets we allways done
in this town
my home for a lifetime
memorys from a summer long gone
waiting for something better to come
but life wont start until here is some place else
then you´re life wont go to waist
De första snöflingorna har kommit ikv, men dom förvandlades fort till regn. Det är halt på vägarna å min fötter värker.
Regnet det bara öser ner och jag bara väntar på att den där dagen ska komma. Dagen då jag lyfter och lämnar allt bakom mig. Bara två dar kvar tills jag kan ligga å sola på en strand i Medelhavet. Men just nu är jag fast i den gråa vardagen och regndroppar forsar ned för mina fönster och smattrar på taken. Ganska mysigt egentligen men nu kunde de få sluta tycker jag.
Har suttit uppe på CaféViktora och fikat med Evelina och haft utsikt enda bort till dit dimman och molnen hopade sig. Men jag trivdes i regnet. Smatter, smatter på mitt paraply och jag nynnade på "regnet det bara öser ned" och andades in den friska luften. Men de är mycket nu och det ska bli skönt att komma ifrån allt. Inte behöva tänka ut vad man egentligen vill och hur man ska lösa nästa problem. Så jag sysselsätter mig med aktiviteter där min kropp får jobba och mina tankar är någon annanstans. Dansar bort mina bekymmer. Tar mig bort till den plats jag ska vara. Livet börjar inte förrän här är någon annanstans. Dripp, dripp, dropp ta mig långt långt bort.
Om två år från nu byter vi mönster på grund av nya erfarenheter och kronisk ledverk.
Kritiskt studerande de metoder som så tydigt var överreklamerade.
Badrumskaklets blanka yta omringar mig och förtvivlan ekar mellan väggarna.
Konsten har alltid överträffat verkligheten.
Påskhelgen har fyllt alla våra 5 sinnen och inte minst fyllt min mage med nudlar. Det blev en tre rätters påskmiddag+ferre hos Stina. Härliga människor och god mat. Sedan har jag också varit på en hiphop/house kurs på E-fyran. Hemskt jobbigt, men kul. Även hunnit med scrubs-marathon hos linnea. Gjort ovanligt mycket för att vara jag på ett lov. Känner mig trött och lite stolt över mig själv. Sprang psykrundan igår också och jag inser att jag har alldeles förskräcklig kondition. Men jag sprang i motvind och de var sjukt jobbigt. Kämpar med att kunna gå ner i spagat också.. ja de är mycket nu. På språng, på väg men inväntar min cykel som är ute utan mig.
Dansat så att svetten rann som floder från min panna och det ända jag vill är att aldrig någonsin sluta. Musiken som dunkar och får kroppens alla delar att röra sig i takt till musiken. Känna rytmen pulsera genom varenda cell. Och nu såhär efteråt har jag en helvetes verk i ryggen. Känner mig frisk och härligt trött i kroppen, men endå pigg på något sätt. Känner mig så frisk och levande trots snuvan som gör sig påmind från och till. Och ja nu har cykeln återvänt.
Men nu sitter jag här igen.. torsdag och med 4 dagar kvar av påsklovet. Skriver ner det här mest för att jag själv ska komma ihåg vad jag har gjort. Och ja igår tog jag min cykel och cyklade till A-torp till Kricke. En mysig kväll med film och fett. Ja det har varit ett välbehövligt lov som är på väg att ta slut. Med en härlig dag och ett härligt lov än så länge och fortsättningen ser ljus ut. Keep the good stuff going. För det går bra nu kompis, de går bra nu! En matthetskänsla infinner sig i min kropp och ett sug efter någonting att tugga på. Ska ta mig i kragen och masa mig ner för trappan och poppa popcorn och pophoppa ner i soffan framför en film.
PS. Se upp för Tom den tacklande Alzheimers patienten.
-”Who am I?” DS.
Helgen tillbringades i Luleå med shopp, hopp (BOunce) och trevliga människor. Två timmars bussresa till en plats dit våren ännu inte hunnit. Med humöret på topp omgavs jag av härliga människor. På okända gator med folk som pratade Lulemål och svarade på sina egna frågor. Aaaoh. Eller? Isen låg tjock på gatorna men inne i husen var det varmt och välkomnande. Musik, banankrig, vansinnes färd och annat.
Stan på dan, sen var det dags för helgens höjdpunkt -Bounce! Grymt bra, jag var helt slut efter föreställningen. Och jag satt ju bara i publiken, det var svårt att sitta stilla. Musiken dunkade ur högtalarna och dansarna gav allt på scenen. Helt klart en lyckad helg!
Nu har våren äntligen tagit sig hit från Oslo. Och jag hoppas den är här för att stanna. Drog ut sackosäcken på balkongen och satt där med en ask After Eight. Med solen i ansiktet och toner som flödade ur högtalarna inifrån rummet. En underbar känsla. Så med sommaren inom räckhåll och utan ett enda problem i värden ser jag solen försvinna bakom grannhuset. För det är så här det ska vara.
I want to take you out tonight but business girls prefer a drought
to draught in Indian bars and cars to stars of no good pop bands
like ours
Okej, en ny dag på nästa sida i boken, ett nytt kapitel? Nej, bara fortsättningen på igår. Idag är en annan dag. En fantastisk bra dag egentligen. Torsdagarna innehåller ju endast två lektioner varav den första försov jag mig till. Alltså blev den enda lektionen idag bild för min del. En härlig lektion i vanliga fall, men inte denna dag. Min fisk smet, gled ur mina händer och strecken, ja konturerna ville inte hålla samman. Pennan gör egna linjer och former på det sotiga pappret. Kniven slinter och skär av fiskens fener, ben och dess kontur. En skärande smärta i magen. Ja nu börjas det igen.
Förlåt. Jag gillar torsdagar egentligen, men just idag går inget bra. Och som vanligt skrattar vi åt mitt elände, och går å fikar på Kåffe In. Varma mackor i massor och de härliga ljuden från kaffekoppar och skedar. Men smärtan i magen gör sig påmind och jag sväljer Alvedon och hoppas på bättre tider.
Nu sitter jag här med min katt som har tratt (pga. kastrering) och väntar på fortsättningen. Väntar på en överraskning som jag själv ringde och beställde. Ja, jag var tvungen att begära att något skulle hända. Ge mig ett äventyr! Ta mig någonstans..
Vänder blad och upptäcker att fortsättningen står oskriven. Författaren har tagit en paus pga skrivkramp. Jag tar ett djupt andetag och väntar.. ser det tomma bladet sagta fyllas med ord.
We're born to lose but we live to win.